DÖDEN – Elisabeth Ohlsons sista avtryck

Med DÖDEN avslutar Elisabeth Ohlson sitt konstnärskap – ett kraftfullt farväl, både konstnärligt och existentiellt. I DÖDEN möter vi människan i livets yttersta gränsland. Genom fotografiska iscensättningar, laddade symboler och intima porträtt ger Ohlson döden en kropp, ett ansikte – ibland skört, ibland trotsigt, alltid mänskligt. Det är ett samtal med det oundvikliga, med sorgen, med avskedet – men också med livet självt.

Under flera decennier skapade Elisabeth Ohlson konst som utmanade, tröstade och förflyttade gränser. Hennes kamera riktades mot marginaliserade kroppar, religiösa institutioner, queera erfarenheter och mänsklig sårbarhet. DÖDEN är inget undantag – tvärtom: den är kulmen.

Utställningen berör och förändrar. Precis som Elisabeth själv. Under flera år följde hon människor i livets slutskede och stundtals tillsammans med Erik Eriksson och Begravningsbolaget, där mötet mellan liv och död fick en ny gestalt. Tillsammans skapades ett djupt berörande bildverk där både den döende och de anhöriga avporträtterades med respekt, värme och tillit.

Som vän till Elisabeth och genom mitt arbete inom begravningsverksamhet fick jag förmånen att dela hennes vision – att se döden inte som slutet, utan som en del av berättelsen om livet. Utan det ovärderliga stödet och engagemanget från Erik Eriksson och Harriet Linder Sporron hade detta unika aldrig kunnat växa till det verk som nu bevaras för eftervärlden.

När Elisabeth själv fick sitt cancerbesked beslutade hon att bli en del av DÖDEN – en process som också blev en bearbetning av hennes egen bortgång. En av de sista bilderna tog hon med självutlösare, strax före sin död.

”Jag kommer att ta bilden så sent som möjligt, medan jag ännu klarar av att trycka på kamerans fjärrkontroll.”
– Elisabeth Ohlson

DÖDEN är en djupt personlig och samtidigt allmängiltig gestaltning av dödens närvaro. Genom fotografiska scener, porträtt och symbolik bjuder Ohlson in oss till ett möte med det som ofta tystas – med skönhet, vrede och ömhet. Utställningen blir ett konstnärligt testamente, ett sista ord i en livslång dialog med makt, marginalisering, tro och kärlek.

Elisabeth deltog själv aktivt i planeringen av DÖDEN fram till sin bortgång i oktober 2024. Utställningen togs därefter fram i samarbete med Minna Strömberg Wallin, Elisabeths tidigare fru och livskamrat, förvaltare och arvtagare av Ohlsons konstnärskap, samt Galleri Carlson Stark.

Utställningsperiod: 31 oktober – 9 november
Utställningen visas i Storkyrkan under kyrkans ordinarie öppettider kl. 09.30–17.00.
Kyrkans ordinarie entréavgifter gäller. Fri entré vid vernissagen samt den 1–2 november (obs. entrébelagd konsert 2/11 kl. 16.00).

Harriet Linder Sporron i DÖDEN