Judisk begravning i Sverige

Vad säger judendomen om döden och begravning?

Judisk begravningssed bygger på tron att kroppen är en helig behållare för själen och ska behandlas med största respekt. Enligt Tora ska kroppen återföras till jorden snabbt och utan onödiga inslag. Därför är kremering ovanligt, vilket gör att judiska begravningar nästan alltid är jordbegravningar.

Enkelheten i ceremonin, med en odekorerad träkista, understryker att alla människor är lika inför Gud. Ritualerna är utformade för att visa den avlidna den största respekten.

Så går en judisk begravning till

Den judiska begravningsceremonin fokuserar på att återlämna kroppen till jorden så snart som möjligt, helst inom 24 timmar efter dödsfallet. Begravningen hålls oftast på en judisk begravningsplats eller ett särskilt judiskt område på en större kyrkogård.

Själva ceremonin är kort och enkel, och den sker i huvudsak i tre delar:

1. Omhändertagande och tvagning: Direkt efter dödsfallet tas den avlidne omhand av Judiska Församlingens begravningsverksamhet, i samarbete med volontärer från den fristående föreningen Chevra kadisha. De utför en rituell tvagning (tahara), följt av svepning och kistläggning, och vakar även över kroppen fram till begravningen.
2. Begravningsceremoni i kapellet: Ceremonin, som leds av en rabbin eller kantor, börjar i kapellet. Den avlidnes kista, täckt av ett bårtäcke, placeras i mitten. Familjen sitter närmast, och övriga gäster sitter uppdelade på en manlig och en kvinnlig sida. Manliga deltagare ska bära huvudbonad, vanligtvis en kippa som ofta finns att låna i kapellet.
   Ceremonin inleds ibland med att de närmast sörjande (barn, syskon, makar eller föräldrar) gör en reva i sina kläder som ett tecken på sorg (kriah). Rabbinen läser därefter bönen El Male Rachamim och ett griftetal hålls. Gudstjänsten tar sällan mer än 20–30 minuter.
3. Gravsättning (Qevurah): Efter ceremonin i kapellet går alla i procession till graven. Kistbärarna sänker kistan, och de sörjande får enskilt eller familjevis kasta tre skopor sand på kistan. När kistan är helt täckt av jord avslutas ceremonin med att de närmast anhöriga läser kaddish, sorgebönen.

Efter begravningen – sorgeperioden

Efter gravsättningen tar sorgearbetet vid. Den judiska sorgeperioden är tydligt strukturerad och syftar till att ge de anhöriga stöd i sorgen genom olika faser, från de första dagarna till minnesceremonier långt senare.

• Shiva (sjudagarsperioden): Shiva inleds direkt efter begravningen och varar i sju dagar. Under denna tid stannar den närmaste familjen hemma i sorg, och vänner och släktingar kommer på besök för att uttrycka sitt deltagande och ge tröst. Det är en intensiv period av sörjande där vardagen stannar upp, och traditionellt undviker man festligheter, arbete och andra vardagssysslor.
• Seudat Havra’ah (kondoleansmåltid): Den första måltiden under Shiva är särskilt betydelsefull. Den tillagas och serveras av vänner eller släktingar och markerar att de sörjande inte ska behöva tänka på praktiska saker den första tiden. Måltiden innehåller ofta rund mat, till exempel kokta ägg, linser, bagels eller bönor – en symbol för livets kretslopp.
• Sheloshim (trettiodagarsperioden): Efter Shiva följer Sheloshim, som varar i totalt 30 dagar från begravningsceremonin. Under den här perioden återgår de sörjande försiktigt till vardagen, men undviker fortfarande festligheter och vissa sociala aktiviteter. Föräldrar som sörjer ett barn kan följa längre sorgeperioder.
• Kaddish (sorgebön): Den som sörjer (särskilt män) uppmanas att läsa kaddish, en bön som prisar Guds storhet snarare än att tala om döden. Bönen läses regelbundet under sorgeperioderna Shiva och Sheloshim. Har man förlorat en förälder, fortsätter man ofta läsa Kaddish i elva månader. Därefter upprepas bönen varje år på dödsdagen (Jahrzeit).
• Jahrzeit (årsdag): På årsdagen av dödsfallet hålls ofta en minnesceremoni. Man kan besöka graven, tända ett särskilt ljus och läsa Kaddish. Denna dag är viktig för att hedra den avlidna och markerar också en punkt av fortsatt minne.

Delta på en judisk begravning

Som gäst är det viktigt att visa respekt för den judiska begravningsseden. Klädseln bör vara enkel, mörk och diskret, med täckta armar och ben. Män ska bära huvudbonad, till exempel en kippa, som oftast finns att låna vid ceremonin.

Blommor är ovanliga i judiska begravningar. Istället är det vanligt att visa omtanke genom en donation till en välgörenhetsorganisation som låg den avlidna eller familjen nära.

När ceremonin är slut är det tradition att lägga en liten sten på gravstenen, en symbolisk handling som visar att du varit där och hedrat minnet.

Judiska begravningsplatser och gravar

Den judiska begravningsplatsen betraktas som en helig plats som kräver stor vördnad och respekt. Här gäller speciella regler: det är förbjudet att äta, dricka eller röka på området. Män förväntas täcka sina huvuden med en kippa eller annan huvudbonad.

Judar har egna gravplatser som skiljs från andra trosinriktningar, och i Sverige är det vanligt att dessa platser är förknippade med evig gravrätt – vilket innebär att graven inte tas bort eller återanvänds. Graven är enkel och minimalistisk, i enlighet med judisk tradition, vilket symboliserar att alla är lika inför Gud.

Vi hjälper dig med judisk begravning

Vi har erfarenhet av att arrangera judiska begravningar med respekt för tradition, lag och personliga önskemål. Oavsett om du har en stark religiös tillhörighet eller vill hedra judisk kultur på ett mer traditionellt sätt, hjälper vi dig genom hela processen. Vårt mål är att varje begravning ska bli värdig, trygg och i enlighet med både den judiska tron och de anhörigas behov.