Att möta någon i sorg kan kännas svårt, men det viktigaste är att du visar att du bryr dig. Det behöver inte vara storslaget – en blick, en hand på armen eller ett enkelt ”jag tänker på dig” kan räcka långt. Klassiska uttryck som ”jag beklagar sorgen” används fortfarande ofta, men du kan lika gärna säga ”jag finns här om du behöver något”.
Du behöver inte ha alla svar. Att lyssna är ofta det finaste du kan göra – både under begravningen och i tiden efteråt. Sorg tar sig olika uttryck och det finns inget rätt eller fel sätt att reagera. Vissa vill prata, andra behöver tystnad. Att bara finnas till kan vara det viktigaste.
Vill du visa stöd på andra sätt kan du skicka blommor, hjälpa till med vardagssysslor eller laga mat. Många anhöriga uppskattar att stödet fortsätter även efter begravningen, när tystnaden ofta blir som mest påtaglig.
När det gäller kramar kan det vara klokt att avvakta till minnesstunden. Den personliga avskedsstunden vid kistan eller urnan är ofta laddad och många anhöriga behöver få uppleva den i lugn och stillhet. Vid minnesstunden finns det mer tid och utrymme att prata, visa omtanke och krama om.