Kremering är idag den vanligaste formen för hur en avliden tas om hand i Sverige. Många väljer det som en del av sin egen livsplanering, medan andra möter valet i samband med att en närstående gått bort. Oavsett situation kan det vara värdefullt att förstå vad kremering innebär, hur processen går till och vilka alternativ som finns kring ceremoni och gravsättning.
Kremering, eller kremation, innebär att den avlidnes kropp förbränns i en särskild ugn på ett krematorium. Efter processen omvandlas kroppen till aska som samlas upp i en urna för senare gravsättning. Det är en av två godkända begängelseformer i Sverige, den andra är jordbegravning.
Kremering kan ske både före och efter begravningen, men måste enligt lag ske senast 30 dagar efter dödsfallet. Det vanligaste är att den sker efter ceremonin. Då hålls exempelvis en kyrklig eller borgerlig ceremoni med kista, och kremering sker vanligen inom några dagar efteråt. Men det går också att hålla en ceremoni efter att kremeringen ägt rum, då med urna istället för kista. Båda alternativen är möjliga inom ramen för svensk begravningspraxis.
För att en kremering ska få genomföras krävs ett gravsättnings- eller kremationsintyg från Skatteverket. Detta intygar att det inte finns något hinder för kremation, exempelvis vid en pågående rättsmedicinsk undersökning.
Inför kremeringen görs vissa förberedelser på bårhuset. Där avlägsnas eventuella medicinska implantat, som exempelvis pacemakers, eftersom de annars kan explodera i ugnen. Kroppen placeras därefter i en godkänd kista som försluts.
Därefter transporteras den avlidne till krematoriet via en så kallad kremationstransport. Den ingår i begravningsavgiften om krematoriet ligger inom den avlidnes begravningshuvudmans område. Vid längre transporter kan extra kostnader tillkomma.
När kistan förs in i ugnen läggs en keramisk ID-bricka med unikt nummer med, som följer askan genom hela processen och säkerställer korrekt identifiering.
Själva kremeringen sker i en ugn med temperaturer omkring 800–1200 grader och tar normalt 70–90 minuter. Tiden beror på faktorer som kroppsvikt, kistans material och om kroppen varit nedfrusen.
Efter kremeringen återstår endast benrester, vilka mals ner till en fin aska och placeras i en urna. Metallföremål, som titanskruvar eller proteser som inte förbränns i ugnen, sorteras bort från askan innan urnan försluts.
Urnan förvaras inlåst antingen på krematoriet eller kyrkogården tills gravsättningen sker. Det är inte tillåtet att förvara askan i hemmet. Gravsättningen kan ske i exempelvis urngrav, minneslund eller askgravplats, och ska enligt lag genomföras senast ett år efter kremeringen.
Våra rådgivare finns här för att stötta dig – oavsett om du vill planera en begravning för en närstående eller för dig själv. Vi hjälper dig förstå alternativen och fatta trygga beslut i din egen takt.